femtondagar

Dagarna går och rätt var det är, kommer ännu ett lov att vara som bortblåst. En vecka totalt bortkastad, en vecka som i sin tur blir till en månad, som blir till ett år, som blir till tio år. Sedan sitter man där, och undrar vart all tid tog vägen.

Jag tycker inte att mitt liv är bortkastad tid, det är verkligen inte det jag menar. Och att faktiskt sitta och ångra det som varit och det som är förbi, borde egentligen vara orsaken till all bortkastad tid. Man sitter där och hoppas på att saker och ting hade kunnat ske på annorlunda sätt från vad de gjort och det, det är väl bortkastad tid om något. Det som är förbi är visserligen bara förbi i tid, men kan fortfarande vara nuet om man föreställer sig så.

Jag är kanske inte rätt person att säga allt det här, eftersom att jag om någon kan fastna i det som varit och ibland glömma bort att blicka framåt. Sedan tror jag att det ibland är riktigt bra att kunna leva i det förflutna, men som vilket förstås är olika från situation till situation. Att leva i det förflutna kan vara bra, så länge man inte fastnar där. Att leva i det förflutna kan vara underbart så länge man inte fastnar där. Att fastna i det förflutna kan leda till att man missar verkligheten. Det är kanske också det man vill, när man drömmer sig bort i det som varit. Så kan jag göra ibland när jag inte vill vara i just den tidpunkt jag befinner mig i för stunden. Jag tänker på allt som varit och på allt som en gång gjort mig glad. Det kan ge mig styrka och hopp för framtiden, vilket jag antar är bra.

Många säger att man ska leva i nuet men det tycker jag är fel. Jag skulle aldrig klara av att bara leva i nuet. Vad händer med människors drömmar och önskningar om man bara lever i nuet? Jag skulle säga att man ska ha en fot på varje plan. Med det menar jag att man ska kunna blicka tillbaka på tiden som passerat, man ska kunna drömma och längta efter en tid att komma, samtidigt som man inte får glömma bort vart det är man befinner sig i stunden. För vare sig man vill eller inte, befinner man sig ju i nuet och det är något man måste ta vara på.

Människor som fastnar i sitt förflutna, förlorar alla sina drömmar om framtiden. Människor som bara blickar framåt, glömmer bort att leva i nuet. Det är som att man då blundar för verkligheten och lever sig i in i någon slags låtsasvärld.

Det jag önskar att jag kunde gå efter i livet skulle vara att alltid ha med sig något från det som varit, ta vara på nuet och ändå se fram emot det som komma skall. Det är nog något som är väldigt svårt att hålla sig till, men att i alla fall försöka är en bra bit på vägen och jag tror att man senare, kommer att tacka sig själv för det.